Så kan Stirra på användas i en mening
- Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna.
- Ett par ögon som tyckas formade ur rummets luft stirra vidöppna och hotfullt in i ens egna.
- Han såg den blindes ögon stirra mot sig - och hörde han inte Johan Adolf ropa ?
- De tänkte inte på annat än att stirra efter några långa, gråa linjer, som skymtade fram här och där på de vinternakna fälten.
- Trött i ögonen av att stirra i kikaren gick jag ut och drev på landsvägarna.
- Så underligt- han kunde stå där, Johan Adolf, leende och stirra mot granskogen bakom fägatan, där trastarna spelade.
- Vi behöver inte stå och stirra på dem som en kossa på en laduvägg.
- Hon är på ett hälsans humör, och jag förmodar, hon kommer att svälta hela resan och stirra på tänderna.
- Siv sa : Läs något, ligg inte och stirra i taket hela dagen.
- Hon besitter kraften att stirra på folk och tvinga dem att göra som hon vill, något hon använder för att ta sig ut ur sitt fängelse.
- Hans kolfärgade, toviga hår hänger i en okammad valk nedåt pannan, och de kaffebruna ögonen stirra in i elden.
- Hennes långa ljusa hår var uppsatt i en hästsvans och de blå ögonen tycktes stirra rakt på honom.
- Hon ställde sig att stirra ut i mörkret.
- Han uppmanade dem att peka finger åt eller att stirra på en person.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
